| |
| |
TRIS ståndpunkt är att kvinnlig könsstympning ska likställas som grov misshandel av kvinnor och unga flickor. Sedvänjan strider även mot mänskliga rättigheter. TRIS anser vidare att kvinnlig könsstympning är ett uttryck för att kontrollera kvinnors sexualitet och ett sätt att begränsa unga kvinnors sexuella handlingsutrymme.
Ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet och därför också nödvändig för att en flicka ska kunna giftas bort. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnornas sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför kommer att vara trogen sin man. Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i tre tusen år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas.
Människor som är angelägna om att bevara traditionen med kvinnlig könsstympning betraktar den ofta som ett religiöst påbud. Sedvänjan förekommer bland flera religioner men det finns inte stöd i någon religion för könsstympning.
Alla former av kvinnlig könsstympning är förbjudet enligt svensk lag. Så är även förbredande av KKS samt underlåtenhet att rapportera misstankar om detsamma. Lagen skärptes ytterligare 1999. KKS är numera straffbart i Sverige även om det fysiskt skett i ett land utanför Sverige där det inte är straffbart. Detta innebär att de som planerat och/eller utfört KKS utomlands kan straffas i Sverige. Känner du någon eller är du själv i rikszonen för att utsättas för könsstympning har du enligt lag rätt att få hjälp och stöd. Du kan kontakta någon av organisationerna som presenteras nedan eller tala med din kurator. Du kan givetvis även kontakta oss på TRIS.
Nedan presenteras organisationer som arbetar mot kvinnlig könsstympning. Här kan du ta del av det arbete som bedrivs internationellt och i Sverige.
|
RISK Riskföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning arbetar för att motarbeta kvinnlig könsstympning, KKS. RISK bildades 1994 för att samordna och intensifiera olika enskilda initiativ för att motarbeta sedvänjan. Kristna, judar och muslimer från Afrikas Horn samlades tillsammans med svenskar i Nyköpings moské för att visa att könsstympningen inte är påbjudet av islam eller någon annan religion. RISK och andra organisationer har i hög grad bidragit till att väcka det allmänna intresset för motståndet emot kvinnlig könsstympning.
Flickors och kvinnors låga status är ett grundläggande problem. Därför driver RISK sitt arbete med information om de hälsoproblem könsstympningen medför samtidigt som vi informerar om kvinnors och barns rättigheter enligt FN´s konventioner.
Sverige har haft en lag emot omskärelsen sedan 1982. 1999 skärptes straffsatserna och ingreppet kallas könsstympning. Numera kan man också straffa den som låter göra ingreppet i ett annat land, oavsett hur det landets lagstiftning ser ut. Lagen har ännu aldrig lett till att någon straffats i Sverige.
RISK utbildar informatörer som arbetar i invandrartäta förorter för att sprida information på det egna språket. De arbetar inom familjecentraler, öppna förskolor, mödra- och barnavårdscentraler liksom via sina egna föreningar.
|
Idag har uppskattningsvis 135 miljoner flickor och kvinnor genomgått könsstympning. Varje år riskerar ytterligare 2 miljoner flickor att utsättas för detta ingrepp vilket motsvarar runt 6000 per dag. Kvinnlig könsstympning förekommer i stor utsträckning i Afrika men är också vanligt förekommande i en del länder i Mellanöstern.
På Amnestys hemsida lyfts frågan om kvinnlig könsstympning till en fråga om mänskliga rättigheter. Konsekvenserna av sedvänjan är svåra och komplicerade. Kvinnor och unga flickor som utsätts för KKS lider fysiskt och psykiskt och det inverkar på deras sexualitet.
Varje dag blir tusentals flickor stympade. Liksom tortyr innebär kvinnlig könsstympning avsiktligt vållande av svår smärta och lidande. Dess följder kan vara livshotande. De flesta som överlever ett ingrepp måste stå ut med fysiska och mentala ärr under resten av livet.
Termen kvinnlig könsstympning syftar på borttagande av hela eller delar av det kvinnliga könsorganet. I sin lindrigaste form innebär kvinnlig könsstympning att klitoris och de inre blygdläpparna skärs bort. Den värsta typen, kallad infibulation eller "faraonisk" omskärelse, innebär att klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna skärs bort. Huden sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Vid giftermål måste kvinnan öppnas för att mannen ska kunna tränga in vid samlag.
|
Riskförbunder för sexuell upplysning arbetar internationellt och med lokala organisationer för att stoppa kvinnlig könsstympning i de länder där det praktiseras. I Sverige arbetar RFSU framförallt med med information. Tillsammans med invandrarföreningar och andra organisationer hoppas man på att synliggöra frågan och skapa opnion mot sedvänjan.
|
Könsstympning kan medföra olika besvär såväl till kropp som själ. Besvären kan till exempel bestå av svårigheter i samlivet på grund av att slidnmynningen är för trång, vattenkastningsproblem eller besvärande ärrvävnad i området.
På kvinnokliniken finns en mottagning med speciell inriktning på dessa problem. Två gynekologer samt en kurator arbetar på kliniken. De kan hjälpa till med att till exempel öppningsoperera för trånga slidmynningar eller ta bort irriterande ärrvävnad. Alla operationer sker i narkos och patienten är inneliggande under en dag. Kliniken erbjuder vid behov samtalskontakt med kurator eftersom könsstympningen ibland medför psykologiska problem.
För att komma till kvinnokliniken krävs ingen remiss men de tar självklart emot remisser från till exempel barnmorskor på mödravårdscentraler/ungdomsmottagningar eller distriktsläkare/gynekologer.
Telefontid måndag till och med torsdag 09.00-14.00 samt fredag 09.00-12.00. Du måste vara skriven på Stockholm Läns Landsting. Kvinnlig tolk finns vid behov.
|
Här kan du ta del av samlad kunskap och erfarenhet om vad könsstympning är, hur man kan arbeta förebyggande . vad lagen säger osv.
|
Unicef är en fristående FN organ som arbetar för barn rättigheter.
Kvinnlig könsstympning har länge varit och är fortfarande ett känsligt och tabubelagt ämne. Idag väcks röster i hela världen som omvärderar seden. Könsstympning av flickor förekommer i många delar av världen men är vanligast i Afrika där det förekommer i 28 länder.
UNICEF uppskattar att det idag i världen lever över 130 miljoner flickor som blivit könsstympade och att mer än tre miljoner flickor per år utsätts för ingreppet. Könsstympning utförs oftast på flickor i åldrarna fyra till åtta år, men ibland även på veckogamla spädbarn, flickor i tonåren eller på unga kvinnor sedan de fött sitt första barn.
På många håll i Afrika och Mellanöstern utförs ingreppet av outbildade traditionella barnmorskor eller av äldre bykvinnor. Ofta används smutsiga, osterila instrument, som knivar, glasskärvor eller rakblad. Ingreppet genomförs vanligtvis utan bedövning.
|
Rädda Barnen har bland annat publicerat en broschyr som besvarar frågor om kvinnlig könstympning. Skriften går att beställa från deras hemsida.
|
|
Relaterade länkar 
